|
In poetry I try to catch that which cannot be put in words. Here I experience myself naked, open, and vulnerable. I am just here and life runs through this body-mind. What to do? It just happens and I have no power over what will come. There is only this presence and love expressing itself.
The poems come to me almost complete. I just chop off some rough corners and there is the poem. I can't do anything about the contents. It is not my own - I am being used. Most times I wander around with some lines in my head. I sit down, write the first lines and then it flows on by itself. The poem carries within it its own shape and rhythm. The symmetry is important and the experience of balance. Then the poem just finishes and there is nothing more to say, that moment. Some times I can return and try to change something that I don't like. But this does not usually work. The first version remains and I have to learn to leave it just like that and carry on with my life. |
I poesin försöker jag fånga det som inte kan sägas i ord. Här upplever jag mig själv naken, öppen och sårbar. Jag är bara här och livet flödar igenom detta kropp-sinne. Vad kan jag göra? Det bara händer och jag har ingen makt över det som ska komma. Det finns bara denna närvaro och kärlek som uttrycker sig själv.
Dikterna kommer till mig nästan helt färdiga. Jag bara hyvlar av hörnen och där är dikten. Jag kan inte göra något åt innehållet. Det är inte mitt utan jag används. Oftast går jag omkring med några rader i huvudet som inte vill lämna mig. Jag sätter mig ner, skriver de första raderna och så flyter det på. Dikten bär med sig sin egen form och sin egen rytm. Symmetrin är viktig och upplevelsen av balans. Så tar dikten bara slut och det finns inget mer att säga, just nu. Någon gång kan jag återvända och försöka ändra på något som jag inte gillar. Men detta brukar inte fungera. Det första stannar kvar och jag får lära mig att lämna det och gå vidare. |
Flowing Life
Water in motion,
stillness without end.
Everything comes to rest
resting in itself.
Immovability in change.
Life without a center.
Everywhere and nowhere.
Nothing to understand - just to be.
Roaring streams
gushing, whirling, murmuring.
Glittering light of gold and white.
Resting joy without a cause.
Flowing life,
mirroring all forms.
Receiving everything
with a gurgling laughter.
stillness without end.
Everything comes to rest
resting in itself.
Immovability in change.
Life without a center.
Everywhere and nowhere.
Nothing to understand - just to be.
Roaring streams
gushing, whirling, murmuring.
Glittering light of gold and white.
Resting joy without a cause.
Flowing life,
mirroring all forms.
Receiving everything
with a gurgling laughter.
Ur tomrummet
Ur Tomrummet, från helheten och mörkret
skapas varje ögonblick
jag, du och världen.
Helt oberoende av formerna,
innan alla uttryck,
innan min förståelse.
Helt fri, utan någon avsikt -
följer den endast sin natur:
Att utforska sig Själv.
Den vill uppleva sig Själv
utan att någonsin lämna
sitt väsen och sin oändliga vila.
I det Orubbliga sker en förtätning,
en ansträngningslös
koncentration.
Genom en spiralliknande rörelse
manifesterar den föränderliga världen,
med alla sina former i en ständig förvandling.
Denna värld ger ett sken av beständighet.
Den inger en falsk trygghet.
Innehållslöshet utan fasthet.
Nästa ögonblick kollapsar världen,
i en spiralrörelse in i tomheten.
In i det Outsägbara.
Och inget har hänt -
aldrig någonsin.
Mysteriet vilar i sig Självt.
(Klas Westholm 2015)
skapas varje ögonblick
jag, du och världen.
Helt oberoende av formerna,
innan alla uttryck,
innan min förståelse.
Helt fri, utan någon avsikt -
följer den endast sin natur:
Att utforska sig Själv.
Den vill uppleva sig Själv
utan att någonsin lämna
sitt väsen och sin oändliga vila.
I det Orubbliga sker en förtätning,
en ansträngningslös
koncentration.
Genom en spiralliknande rörelse
manifesterar den föränderliga världen,
med alla sina former i en ständig förvandling.
Denna värld ger ett sken av beständighet.
Den inger en falsk trygghet.
Innehållslöshet utan fasthet.
Nästa ögonblick kollapsar världen,
i en spiralrörelse in i tomheten.
In i det Outsägbara.
Och inget har hänt -
aldrig någonsin.
Mysteriet vilar i sig Självt.
(Klas Westholm 2015)